Loverose

På kvällen den 16 augusti ca kl.19.00 började mina förvärkar åter igen bli någorlunda regelbundna. Det var ca 6-7 minuter mellan dem. Var nu inne på 7 dagen med förvärkar därför tänkte inte speciellt mycket mer på det. Men eftersom min sambo var på jobbet och Wilma låg och sov hade jag inte speciellt mycket mer för mig så jag satt och klockade dem för att ha något att göra. Vid det här laget var de inte speciellt onda men i alla fall regelbundna. 

Min sambo kom hem vid 22.30 och hade fortfarande inte börjat misstänka att de kanske var dags nu. Vi satt och pratade ett tag och sedan gick vi och la oss eftersom klockan började bli lite mycket och Wilma stiger upp vid 06.00 på morgonen. Älsklingen somnade snabbt men själv kunde jag inte sova, kände hur förvärkarna kom hela tiden och vid det här laget hade de börjat kännas lite mera. Vid 23.30 vaknade Wilma och kom och la sig med oss. Låg kvar i sängen till klockan var kring tolv, sedan steg jag upp så jag inte skulle väcka Wilma. Gick och tog två Panodil och gick sedan och la mig i Wilmas rum i hopp om att få sova lite. Låg där i ca 1 timme innan jag bestämde mig för att ta mig ett bad och se om de skulle lugna ner sig lite. Låg i badet till 02.30. Då kom värkarna med 5 min mellanrum och var rätt kraftiga fast jag låg i badet. Då började jag misstänka att nu så kanske det var på gång ändå.

Efter att jag stigit upp ur badet och tagit mig en dusch bestämde jag mig för att de var dags att ringa och väcka mina föräldrar. Det skulle ta ett tag för dem att ta sig hit och jag ville vara på den säkra sidan. Vid 03.00 ringde jag till dem, mamma svarade efter en signal hon var tydligen vaken och blev inte speciellt förvånad över att jag ringde. De skulle göra sig i ordning och komma. Jag lät min sambo sova tills klockan var 03.30 innan jag väckte honom och sa att jag hade ringt mina föräldrar och att de var på väg. Han var trött och trodde först att jag ringt dem i onödan, hade ju som sagt haft en hel del onda förvärkar dagarna innan.

Under tiden vi väntade på mina föräldrar packade vi klart BB- väskan. Värkarna kom tätare och blev kraftigare och de kom varje 3-4 minut. Mamma, pappa och min lillasyster kom vid 04.30 tiden och då bestämde vi oss för att de var dags att åka in. Jag tog och ringde till förlossningen och de sa att det bara var att komma in. Min älskade sambo tänkte hämta bilen men jag bestämde mig för att jag ville promenera till bilen i hopp om att de skulle hända lite mer. Detta eftersom jag inte ville komma till förlossningen och sedan bli hemskickad för att jag inte öppnat mig nog.

Väl vid sjukhuset parkerade vi bilen och gick mot akutmottagningen och sedan hela vägen till förlossningen. Vi var framme vid förlossningen kl. 05.00 och då fick vi göra CTG. Hade vid det här laget 3-4 värkar på 10 minuter. Efter CTG skulle barnmorskan känna hur mycket jag öppnat mig. Var verkligen nervös över att behöva få åka hem igen, hade ändå så pass ont tyckte jag. Visade sig att jag var öppen 4 cm. Det kändes väldigt skönt att höra. Just vid det här laget är vi helt ensamma på förlossningen. Efter detta blir vi visade till ett förlossnings rum och det visade sig bli samma som vi hade när Wilma föddes. Vilket sammanträffande!

Sedan sätter barnmorskan en kanyl i handen på mig eftersom jag ska få penicillin i ett dropp mot GBS bakterien som jag haft under min graviditet. Sedan går jag och tar ett bad. Jag ligger i badet i ca 1,5 timme innan jag känner att de börjar bli dags att stiga upp. Då är det också skiftbyte och jag får träffa våran nya barnmorska. Efter det lyssnar barnmorskan på fosterljuden och jag passar på att äta lite frukost. Klockan 07.41 har jag öppnat mig 5 cm, hade hoppats på mer men de hade ju gått framåt lite grann. Får reda på att min modermun är riktad kraftigt bakåt, vilket inte sa mig speciellt mycket i det läget, och att huvudet fortfarande står rätt så högt upp. Barnmorskan kör sedan en till CTG-kurva och jag får Bencyl PC genom dropp på grund av. Klockan 08.30 kopplas CTG:n bort och jag tar och promenerar lite i korridoren med droppställningen och en gåvagn eller vad man nu kallar dem. Promenerar i ca 1 timme tills allt dropp gått i kroppen och nu känner jag att de börjar bli dags för lustgas. Klockan 09.30 får jag börja andas lustgas och samtidigt tar barnmorskan och lyssnar på fosterljuden. Försöker ta alla värkar stående. Sedan klockan 10.15 har jag öppnat mig 6 cm, kändes som att de går väldigt sakta. Barnmorskan försöker dra lite i modermunnen för att den ska rikta sig lite mer centralt. Vilket gjorde väldigt ont! Hon lyssnar sedan på fosterljuden igen och föreslår att jag kan ta en dusch i smärtstillande syfte. Vilket jag bestämmer mig för att göra, allt för att få det hela att gå lite fortare. Klockan 10.50 kommer jag ut ur dusch. Värkarna hade blivit lite tätare där inne och kände att jag ville ha tillgång till lustgasen igen.

Fram tills nu kände jag mig väldigt lugn och avslappnad. Kunde andas igenom värkarna och kände mig ganska pigg och glad emellan dem. Väldigt motiverad över att vi snart ska få se våran nya lilla familjemedlem. Väl ute ur duschen pratar jag och Lars om att kanske framåt kvällen har vi våran älskling hos oss. Vi tyckte båda två att de skulle vara synd att vi inte skulle få ha barnmorskan vi hade nu under själva förlossningen eftersom de var skiftbyte kl. 13.00 och det kändes som att de var ett bra tag kvar. Klockan 11.14 vill barnmorskan se om de hänt något med tanke på att värkarna blivit starkare och kommer allt tätare, men var fortfarande bara öppen 6 cm och huvudet ligget fortfarande långt uppe, ovan spinae. Kändes verkligen inte roligt att få det beskedet, men de är bara att fortsätta kämpa på. Ännu är värkarna inte helt olidliga.

Klockan 11.40 tycker jag att de trycker på otroligt mycket neråt, barnmorskan kopplas CTG igen. Sedan klockan 11.56 är de svårt att få en bra registrering med CTG:n för att värkarna blivit otroligt täta. Barnmorskan bestämmer sig för att ta hål på hinnorna. Inget synligt fostervatten syns när hon gör detta vilket verkade förvåna henne lite. De stoppar STAN och känner att jag fortfarande bara är öppen 6 cm. Vid denna tidpunkt blir förlossningen hemsk enligt mig. Värkarna kommer med bara några sekunders mellanrum och jag hinner inte hämta mig mellan dem. Lustgasen känns inte som att den har någon större effekt och jag smärtan är så stark att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Klockan 12.15 får man knappt någon signal från STAN och stoppar därför en ny skalp. När de gör detta drar de även i modermunnen för att den ska vända sig åt rätt håll. Detta gjorde otroligt ont, går inte att beskriva. De följande minuterna kändes väldigt långa och blev förvånad efteråt när jag fick reda på att det var så kort stund som gick. Klockan 12.30 är jag öppen 10 cm och får lov att börja krysta. Klockan 12.36 föds våran dotter Nova i framstupa kronbjudning med ena handen vid halsen. Hon skriker direkt! Nova föddes på enbart 2 krystvärkar och hon vägde 3505g och var 51 cm lång. Öppnade mig med andra ord 4 cm på en halvtimme och som barnmorskan beskrev åt mig efteråt så ramlade Nova i princip ner på bäckenbotten och de var därför de gjorde så otroligt ont, det gick helt enkelt så snabbt, för snabbt enligt mig! I slutet av förlossningen kändes det som att jag hade en enda lång värk som varade i en halvtimme.

Jag tyckte att denna förlossning var jobbigare än Wilmas, på grund av att de gick alldeles för fort i slutet. Värkarna kom i ett och de kändes inte riktigt som att man hade någon kontroll över situationen. Det gjorde otroligt ont, men direkt Nova kom ut släppte smärtan. Var nog mycket jobbigare för min sambo också att se mig ha så pass ont, för måste väl erkänna att jag skrek mycket mer denna gång...En rolig sak med är att Wilma och Nova är födda i samma förlossningsrum och sedan på BB fick vi samma rum också...Vilket sammanträffande!

Har nu världens underbaraste familj bestående av min älskade sambo och våra två döttrar Wilma och Nova.

I väntan på Wilma!

Den 15 oktober 2003 fick vi reda på att vi väntade dig. De första vi berättade för var farmor, mormor, morfar och moster Julia. Vi blev jätteglada, men samtidigt så kändes det like konstigt att veta att man snart skulle bli tre. I börjar mådde jag otroligt illa. Jag var väldigt sugen på frukter och yoghurt! Det var mest mandariner och apelsiner som jag ville äta. Jag blev snabbare mätt och hade svårt att orka allt som var på tallriken. Illamåendet höll i sig och blev värre. Jag kunde knappt äta något utan att det kom upp. Det var en väldigt jobbig period, man hade väldigt lite ork och var trött hela dagarna. I vecka 20 började jag må bättre. Under veckorna som jag mådde illa gick jag ner 7-8 kilo. Skrev dagbok under min graviditet så att man ska minnas allt. Jag har lagt in delar av den här nedan
:

Vecka 15: När jag hade kommit in i v.15 skulle vi lyssna på hjärtljuden, men barnmorskan hittade dem inte! Vi blev oerhört oroliga och ville verkligen inte ha mist dig, vårt lilla barn. Vi blev skickade till Sunderbyn för att göra ett ultraljud. Vägen dit kändes oerhört tung. Man hann tänka på allt möjligt och massa känslor svällde inom oss. Väl inne hos läkaren var det bara jag som gick in. Vi trodde att han skulle undersöka mig först och att jag skulle hinna hämta din pappa innan ultraljudet. Men helt plötsligt var du, mitt barn, där på en skärm. Det kändes som att jag var helt oförbered på att få se dig. Du var så underbar! Du såg så frisk ut och alla oroliga tankar försvann. Efter detta gick jag ut till din pappa som satt och väntade på oss. Det kändes underbart att få berätta att du var helt okej och att du mådde väldigt bra. Läkaren berättade för oss att man först brukar höra hjärtljudet kring v.20. Detta plus att våran barnmorska skrämde upp oss så mycket gjorde att vi bestämde oss för att byta till en annan barnmorska.

Vecka 16: De första sparkarna kände jag på morgonen på julafton. Vilken julklapp! Det kändes som att du var en liten fisk som sprattlade där inne i magen. Man måste nästan uppleva det för att först hur det känns.

Vecka 17: Den 29 december 2003 gjorde vi ett rutinultraljud. Vi ville gärna ta reda på om vi väntade en pojke eller en flicka, men du ville inte vända dig så att vi kunde ta reda på det. Du sparkade, boxade och sög på tummen. Det var helt otroligt att få se dig igen. För pappa kändes nog det hela mycket verkligare, nu när han fick se dig för första gången. Jag har nog aldrig sett han så glad och lycklig tidigare. Du var lite mindre än vad du skulle vara så dit BF flyttades från 6 juni till den 12 juni.

Vecka 18: Guu vad tiden går fort är redan i vecka 18.. fast det skulle inte göra något om det gick lite fortare ..*längtar* =)=) I dag mår jag väldigt bra, känns skönt att få säga det för en gångs skull annars mår jag oftast fördj*vligt.. Hoppas att det blir bättre snart. Illamående är inte något som man vill ha under hela tiden kan jag då lova.. =)

Vecka 19: De känns som att magen har vuxit väldigt mycket bara den här senaste veckan.. den känns helt svullen och lite hård.. =)=) Längtar bara mer och mer om det nu kan vara möjligt.. Är jätte sugen på att handla massa saker.. *försöker hålla mig*
Illamåendet har knappt ändrat på sig.. en dag mådde jag lite bättre denna vecka.. hoppas att det ger sig snart..

Vecka 20: Halvvägs ...ja!!! Känns som att man börjar närma sig målet lite granna.. nu kan man nog se att jag har en liten bebis i magen.. den har vuxit ganska mycket bara på senaste tiden.. och har blivit lite hårdare. Känns att det är något som är där inne och rör sig.. =) Guu vad man längtar tills man håller sin lilla älskling i famnen..
Illamåendet har blivit lite bättre, kräks fortfarande men inte lika ofta. Förra veckan mådde jag bara jättedåligt 4 dagar.. *stor förbättring*. De andra mådde man dåligt men ändå bättre än på länge. Köpte lite kläder åt lilla dig i helgen och ett par små strumpor.. *guuu vad små fossingar du kommer att ha*

Vecka 21: Denna vecka har gått väldigt fort.. tiden bara rusar iväg. Du har börjat röra dig mer och mer. Har börja känna sparkar under dagen men du är väldigt livlig när man skall gå och lägga sig. Hade svårt att somna i förrgår för att du rörde dig så himla mycket. Den 27 januari gick vi till våran nya barnmorska för första gången. Där fick vi lyssna på dina hjärtslag. Det var också helt underbart att höra att du mådde bra där inne. Dina hjärtslag låg på 156 slag/minut. Det var den 28 januari-04 som pappa  kände de två första sparkarna. Åhh vad glad han blev! Känns som att du reagerar på ljud också. När jag var i ett lekrum med massa andra barn (jobbar på en förskola just nu). Då kom det en hel del ganska hårda sparkar, men det är nog ingenting mot vad det kommer att bli.. =)=)

Vecka 22: Jag mår väldigt bra och det känns underbart..*ler* Vi har köpt massor av saker nu! Vi köpte en barnvagn, gåstol, babygym, massa kläder, ”lära gå kärra” (vet ej vad det heter), sänghimmel till spjälsäng, spjälskydd, filtar och massa andra saker. Sen har vi fått ett skötbord och spjälsäng.. känns som att han/hon kan komma för det mesta är klart.. men bebisen måste ju växa färdigt först.. Känns ganska skönt att man har börjat känna av sparkar under dagen. Jag blir jätte glad och tänker på dig hela dagarna. Annars har det inte hänt så mycket, men det kommer väl..*ler*

Vecka 23: Ännu en vecka har passerat, men det har väl inte hänt speciellt mycket sen förra veckan. Mår fortfarande toppen och det känns väldigt bra måste jag säga! Du gör dig påmind oftare och oftare. Det känns så underbart att känna sparkarna under dagen. Fast i morse vaknade jag tidigare än vanligt och då kunde jag inte somna om för att du sparkade och höll på.  Idag har jag ringt och hört om man skulle kunna få göra ett till Ultraljud. Det fick man inte om man inte hade väldigt speciella orsaker. Att titta vilket kön bebisen hade var inte en av dem. Så jag får helt enkelt stilla min nyfikenhet på vem du är där inne och vänta tills du kommer ut.. =)=)

Vecka 24: Veckan har varit lite jobbig eftersom jag haft ett halsvirus. Har varit väldigt trött och sliten men de börjar bli bättre nu. Annars så sparkar du mer och mer.. känns som att jag skriver det varje vecka.. *ler* Men nu gör det nästan ont vissa gånger som den sparkar.. träffar väl en öm punkt eller något i den stilen.. =) Sen har det känt som att hela magen har vänt på sig där inne.. lite mysko men du gör väl någon kullerbytta eller liknade. Vi har köpt en marinblå bilbarnstol som var jätte fin.. *väldigt nöjd med det köpet*. Nu är det inte mycket kvar att handla till bebisen innan den kommer.. lite tråkigt faktiskt för det är ju så skoj att handla saker till dig vår lilla älskling.. *ler stort*

Vecka 25: Oj bara 15 veckor kvar.. det börjar närma sig nu men det känns fortfarande långt borta. Du kommer ju först till sommaren och snön ligger ju fortfarande kvar ett bra tag till.. =0) Veckan har gått ganska sakta måste jag säga, det det är väl för att man inte varit 100% frisk. Du var otroligt lugn de dagar som jag var hemma, men nu har det blivit super vild i magen. Det är kanske en blivande fotbollsspelare där inne.=0)
Den 23 februari var vi hos barnmorskan igen. Vi lyssnade på hjärtljuden de låg på 158 slag/minut. Åhhh är så otroligt nyfiken på vem som är där inne.. =0) Du sparkar nästan alltid då det är musik på. Du blir livligare och livligare för varje vecka som passerar och toalettbesöken blir allt fler.

Vecka 26: Jag mår ganska så bra nu, men när jag går längre sträckor kan jag få lite ont på höger sida. Vilket barnmorskan trodde var en muskel eller nerv som kommit i kläm. Har även haft halsbränna och vaknat någon natt med kramp i högen ben. Denna vecka har vi också köpt en babysitter marinblå. Den är jätte fin. Synd att det är så länge tills du kommer. Vi har också köpt en byrå att ha alla dina kläder i.

Vecka 27: Du mår då väldigt bra, sparkar, snurrar runt och har sig inne i magen! Känner mig väldigt sugen på att göra ett till UL, synd att man inte för det =0( Jag längtar otroligt mycket tills sommaren, vill att du ska komma NU!!! =0) Men de är ju i för sig bara 13 veckor kvar.. Ska fortsätta dagdrömma nu. Vi har under veckan i alla fall inskaffat en ordentlig kamera blev en Canon.. *nöjd* Har inte hunnit fota så mycket ännu, men känner mig oerhört sugen på det. Sen har jag köpt två böcker på bokrean. Båda två hette faktiskt ”Barnaboken” men de var ganska olika av sig. Den ena var mest text, fakta om olika saker. En mamma till nio barn som delar med sig av sina erfarenheter och sånt har jag fattat det som i alla fall. Har inte kommit så långt i boken än.. Den andra, handlade om graviditeten, första tiden, sköt råd, sjukdomar och liknande.. mycket bilder och råd om hur man ska göra och inte ska göra.. =0)

Vecka 28: Veckan har varit så där har känt mig väldigt trött på dagarna när man har kommit hem från dagis. Kanske har man fått sämre blodvärde nu, man brukar ju vara tröttare då i alla fall. Barnmorskan sa att jag förmodligen skulle få börja äta järntabletter efter nästa besök och det är på onsdag så vi får se hur det blir med det. Inget jag ser fram emot att börja göra men blir man piggare så.. Jag har fått värre halsbränna än tidigare den är ju inte speciellt kraftig om man säger så men när den håller i sig i två dagar i sträck dag och natt blir det ganska jobbigt! Har inte det i dag i alla fall *ler*..sen måste jag tyvärr säga att jag tror att jag känt av foglossningarna lite grann vilket inte var så himla trevligt det heller. Mycket man får stå ut med när man är gravid.. men det är värt det i alla fall!!! Magen den växer och är livlig. Guu vad man kommer sakna att ha någon som lever om där inne sen.. Det är ju så mysigt... =0)

Vecka 29: Den 17 mars var vi hos barnmorskan igen. Mitt blodvärde hade sjunkit till111 så jag fick börja äta järntabletter. Det hjälpte verkligen, kände mig piggare redan efter någon dag. Hjärtljuden hade gått ner till 140 slag/minut men barnmorskan sa att du förmodligen låg och sov. De är alltid lägre då. På kvällarna känner man verkligen att det är något stort som man har där inne i magen.  Du vänder på dig och i bland blir magen helt hård på vissa ställen. Man kan se på magen att du rör dig där inne. Man längtar verkligen efter att få se vem du är som är där inne, men nu är det inte så jätte länge kvar! =0)  Men jag måste säga att jag har världens underbaraste pojkvän som tar hand om mig de dagar som jag mår dåligt. *ÄLSKAR DIG * Alla skulle ha en pojkvän som dej..

Vecka 30: Tror att det börjar bli lite trångt inne i magen nu, men den kan i alla fall fortfarande vända på sig.. det känner man. =0) bebisen är ungefär 38 cm och väger ca 1400g.. det är mycket. =0) Fast den kommer ju bli mer än dubbelt så tung så då får man se hur stor magen blir.. *ler*

Vecka 31: I måndags började vi på föräldragrupp vilket var så där faktiskt. Man hade som inget tillfälle att riktigt prata med de andra blivande föräldrarna för det var ingen paus i det hela och var mest som en föreläsning. Sen kom det politiker och ville diskutera sjukvården rent allmänt alltså inte om BB eller såna frågor alls. Så då blev man lite smått besviken kändes inte riktigt som att det var de man hade förväntat sig av träffen. Men ser i alla fall fram emot nästa besök, så skulle vi se en film och diskutera smärtlindring... ( Det är nästa fredag och då blir man 20 år.. =0) )
Magen har blivit stor känns det som i alla fall men den växer som den ska i alla fall. Ligger mitt på linjen. Livmodern mätte 28 cm sist vi var dit och hjärtslagen låg på 160 slag/minut.. undrar om det är en pojke eller flicka där inne... Tror man på skrock så ska det vara en flicka..

Vecka 32: Det är lika livat som vanligt i magen, men snart ska det väl bli lugnare där inne eftersom den inte har lika stor plats att röra sig på. Känns inte som att det är snart, men man får väl se vad som händer. Bebisen ska nu väga runt 1,8 kg och vara ca 42 cm lång så den är inte liten nå mera och det känns ganska tydligt när den vänder på sig och simmar omkring där inne. Jag är verkligen super nyfiken på vem som är där inne.

Vecka 33: I morse så kände jag för första gången hur du hickade.. trodde inte att jag skulle få känna det, men de fick man. Hickan håll på i ett par minuter, men jag tyckte bara att det var mysigt att få känna sin bebis så mycket under de minuterna. Älsklingen hann också med att känna hur magen hoppade med jämna mellanrum innan han for till jobbet.. Som sagt jag tyckte det var mysigt, men bebisen kanske inte tyckte om det lika mycket! =0)
Det börjar nog bli ganska så trångt inne i magen nu och du är väl inte lika aktiv som du varit tidigare. Vi har under den här veckan tittat mycket på magen och den rör på sig ganska så mycket. De kan helt plötsligt bli värsta kullen på ena sidan av magen.. ser lite läskigt ut men man skulle vilja veta vad det är sen petar ut med om det är rumpan, ryggen eller kanske huvudet.. *NYFIKEN*

Vecka 34: Nu börjar du verkligen få lite plats inne i magen. Du vänder sig fortfarande dock men de flesta rörelserna känns ganska så mycket. Sparkar gör den inte lika mycket som förut tyvärr. Under veckan som gått har vi hunnit med ganska mycket. Var hos barnmorskan och hjärtslagen låg denna gång på 154 slag/ min.. undra om det är en liten flicka som är där inne ändå?? *nyfiken* Nu är det i för sig inte speciellt länge kvar innan man får reda på det. SF-måttet låg fortfarande mitt på sträcket och var nu uppe i 30 cm. Vi har hunnit vara på två föräldragrupper också. I fredags såg vi två filmer. En om förlossningen och en om amningen. Sedan diskuterade vi de hur förlossningen går till och amningsteknik. Vi tog även upp tiden efter förlossningen. I dag var vi på vårat fjärde och sista besök. De vi pratade om var mest våran relation till varandra. En av paren fick sin bebis i lördags så de hann inte gå klart kursen.. Man blir ju lite avundsjuk. Vad mysigt att ha sin bebis hos sig .. Längtar så tills våran kommer!

Vecka 35: Jag har precis varit hos barnmorskan och bebisen hade inte vänt sig med huvudet ner. Hon kunde inte riktigt känna hur den låg så ska dit nästa vecka igen och kan hon inte känna hur den ligger då så ska vi få fara och göra ett till Ultraljud. Jag vill ju att den ska vända sig snart, men samtidigt så har vi velat göra ett till ultraljud. Ända sen vi gjorde det sista i v.17 har v ju velat ha en till tid och nu kanske vi får det. Då kanske man får veta vem som bor där inne i magen =0) SF-måttet låg på 32 cm så magen den växer som den ska. Hjärtslagen låg denna gång lite lägre än vanligt på 148 slag/min.. men tror att den sov när vi var dit för den brukar leva om lite mera annars.. =0) Ligger ganska nära gränsen till högt blodtryck nu men är inte över än i alla fall så man får hoppas att det inte blir något högre..

Vecka 36: Under veckan som gått har jag haft ont i ryggen har inte haft det tidigare var inget roligt i alla fall.. =) Men jag tycker att magen har vuxit mycket under den här sista veckan och det känns som att det tycker ganska mycket neråt nu också .. (de är därför jag misstänker att du har vänt på dig). Vi var hos min mamma och pappa i Kalix under helgen och hälsade på och nu fick vi med oss vaggan som du ska sova i under de första månaderna.

Vecka 37: Var hos barnmorskan i torsdags och hon kunde fortfarande inte känna hur du låg, men hon trodde att du låg med huvudet neråt. *hoppas det i alla fall* Vill inte att de ska försöka vända på dig. Har hört att det kan göra ganska ont när de försöker vända på bebisen... Hur som helst vi ska göra ett ultraljud nu på onsdag! Ser verkligen fram emot det! Då får man se hur du har vuxit.. och kanske veta hur mycket du väger och hur lång du har blivit. Hjärtljuden vid sista besöket hos barnmorskan låg på 158 slag/minut och SF-måttet hade blivit 33 cm.. så magen den växer.. =0)
Längtar verkligen tills våran lilla krabat kommer. Börjar vara lite jobbigt att vara så stor nu. Magen känns hård och späd mest hela tiden. Måste vara ganska så trångt där inne, men du börjar ju närma dig 3 kilo nu så förhoppningsvis blir den inte så himla mycket större.. *ler* Vill att du ska väga över 3 kilo när du kommer, men helst under 4 kilo..

Vecka 38: Nu är det verkligen inte många dagar kvar tills du ska komma. Vi var på ultraljud förra veckan på onsdag. Var mysigt att se dig igen vår lilla krabat, men det var inte så bra bild om man säger så. Du var så stor så det var svårt att se vad som var vad om jag säger så.. =0) Du låg i alla fall med huvudet neråt, vilket är otroligt skönt. Hade inte varit speciellt roligt att försöka vända på dig nu. Hon räknade ut att du vägde 3357g.. vilket var lite större än vad jag hade trott.. =0) Och enligt henne så skulle BF vara den 3 juni. Får byta datum hela tiden, men det var i alla fall åt rätt håll den här gången. Du har blivit ganska våldsam speciellt på min högra sida och mot revbenen där.. kan göra riktigt ont ibland. Du har starka ben =0)

Vecka 39: Just nu går jag i princip bara och längtar och väntar på att du ska komma. Inbillar mig att det är dags hela tiden så jag hoppas då verkligen att jag slipper gå över tiden. Nu börjar du nog närma sig 3,5 kilo kan jag tänka mig. Men det återstår väl att se.. *ler* Känns så inte som att det får plats en så mycket större bebis i magen. Magen är ju jätte hård och jätte spänd hela tiden. Det gör ont i bland när du putar ut med ryggen eller benen eller vad det nu är...

Vecka 40: Jag har haft förvärkar och jag har  trott att det varit dags, senast i går morse. Men de höll inte i sig. Ganska konstigt att man går och väntar på att få ont och till och med längta efter det.. =0) Var till specialmödravården i onsdags för jag hade haft lite högt blodtryck i tisdags så de ville kolla upp det. Fick göra en ctg-kurva. Då har man två ”bälten” runt magen. Ett som mäter bebisens hjärtljud och ett som registrerar sparkar och sammandragningar under en halvtimme. Samtidigt så tog de min puls och kollade blodtrycket med 10 min intervaller. Och då var det inte alls högt som tur var. Men de sa att jag skulle gå två gånger i veckan till min barnmorska och kolla blodtrycket. Så jag var där i fredags och då hade jag 130/80 och har varit där i dag och då hade jag 125/80.. så nu håller det sig lågt vilket är skönt.
Jag fick även göra ett ultraljud till när jag var upp till sunderbyn i onsdags. Denna gång räknade de ut att du vägde ca 3650g.. så om du kommer nu till helgen så kommer du säkert väga just under 4 kilo. Men de brukar ju inte alltid stämma.

Vecka 41: Nu är det redan den 14 juni så nu är man också en övertidare. Hade verkligen hoppats att jag skulle slippa detta, men du verkar inte vilja komma ut ännu. Jag trodde faktiskt att det hade börjat i natt. Hade massa förvärkar och sammandragningar hela natten. Men sen vid sextiden i natt så avtog dem. Det var inget roligt så nu vill man bara att de ska komma tillbaka. Fast måste ju erkänna att de var inte speciellt sköna att ha... *ler* I morgon ska jag till barnmorskan igen kolla blodtrycket och så. Hade ju ganska högt undertryck i fredags 110/90 + att jag hade äggvita. Tur att man inte har samlat på sig någon vätska och så. Tror att dagarna skulle kännas hur långa som helst i fall man skulle bli inlagd. Sen om du inte har kommit innan onsdag så ska jag fara till förlossningen och göra en ny ctg-kurva m.m. Längtar då väldigt otroligt mycket efter våran lilla guldklimp. Men du verkar ta tid på sig att komma ut.. =) Men man får tänka positivt det är bara cirka 5 % som föder på exakt det beräknade datumet enligt ultraljud och cirka 40 % föds en vecka eller mer efter beräknat förlossningsdatum. Cirka 97 % av alla kvinnor har fött sitt barn före 42:a veckans sista dag.

Vecka 42: Hade inte förlossningen börjat innan midsommar den 25 juni så hade jag blivit ingång satt då. Men som tur slapp jag vänta så länge. Varje dag som man gick över tiden med dig kändes som en vecka. Åtta dagar efter mitt BF söndagen den 20/6 kl.18.26 kom våran efter längtade dotter Wilma! Hon vägde 3414 och var 50,5 cm lång.