Wilmas förlossning
Förlossningen
På kvällen den 19 juni var jag så less på att vara gravid och gå och vänta på att värkarna skulle sätta igång så vi bestämde oss för att ta en lång promenad. Vi gick nog i cirka 1,5 timme och sedan när vi kom hem så satte värkarna igång. Den första värken kom den 20 juni kl.00.05. När jag precis hade lagt mig i sängen helt slut och såg fram emot att få sova lite. I början var värkarna inte speciellt regelbundna de kom med 8-11 minuters mellanrum. Under natten tog jag mig ett varmt bad och det var väldigt skönt att ligga där. Var dock väldigt trött, men de gick inte att sova. Klockan 04.00 var det 5 minuter mellan värkarna och då ringde jag till förlossningen. De sa att det bara vara att komma in om jag ville. Så då bar det av till Sunderby Sjukhus. När vi väl var där fick jag göra en CTG-kurva efter det kollade de hur långt jag hade öppnat mig. Det var inge roligt att göra det för värkarna hade börjat göra väldigt ont och hade svårt att ligga stilla under den tiden. Sedan visade det sig att jag bara vara öppen 2 cm så jag fick fara hem. Detta eftersom de ville att man skulle ha öppnat sig 4 cm innan man fick stanna på förlossningen. Barnmorskan ville att jag skulle fara hem och ta det lugnt och försöka sova lite, eftersom jag inte hade gjort det sen dagen innan. Jag fick sömn- och värktabletter och blev hemskickad. De kändes hemskt att behöva åka hem igen, men vad kunde man göra. Det blev dock inte så mycket sovande eftersom värkarna fortfarande kändes och sömntabletterna hjälpte inte ett dugg. Sen vi kom hem tills omkring ett tiden låg jag i badkaret hemma och försökte ta det lugnt. Vid ettiden på dagen var det 3 minuter mellan värkarna. Då ringde jag till förlossningen igen. De sa att det bara var att komma in. Men jag var lite hungrig nu efter alla värkar så jag väckte min sambo som jag beordrat att ta och sova lite se vi kommit hem från förlossningen så att inte han också skulle vara helt slut. Jag bad älsklingen laga något att äta och sedan sa jag att vi skulle fara in. Men det blev inte av att äta något när maten väl var klar så gjorde värkarna så himla ont så jag kunde inte. Var bara att ställa maten åt sidan och åka in! Det kändes verkligen som att det tog evigheter att hämta bilen och sedan ta sig till förlossningen. Vi kom dit kl.13.30 och då fick jag göra en CTG-kurva till. Efteråt kollade de hur mycket jag hade öppnat mig, det var 5-6 cm. Det hade hänt lite när jag var hemma med andra ord. Sedan fick vi ett rum och de visade mig hur man använde lustgasen. Sedan var det bara att vara på rummet och kämpa på. Efter någon timme ville de att jag skulle ta ett bad, vilket inte kändes speciellt lockande eftersom man inte hade någon lustgas där inne. Jag tyckte att det gjorde nog ont att gå på toaletten utan den. Men min barnmorska övertalade mig att göra det och hon sa att de kunde ta hål på hinnan så att vattnet skulle gå efter att jag hade badat klart. Det var verkligen inte skönt att ligga där i badet, vet inte hur länge jag låg där men det kändes som ett bra tag. När vi kom tillbaka till rummet så hade jag jätte ont i ryggen så min barnmorska rekommenderade att jag skulle pröva sterila kvaddlar. Det är sterilt vatten som man sprutar in under huden så att de ska bedöva lite. Bedövningen håller i 1-2 timmar. De sprutade in det på 6 olika ställen i ryggen och det gjorde VÄLDIGT ont. Min sambo sa att jag skrek mer när jag fick de sterila kvaddlarna än när Wilma föddes.och de hjälpte väl inte så jätte mycket. Smärtan i ryggen blev lite mindre fast direkt efter att jag hade fått det så började det trycka otroligt mycket neråt. Då tog barnmorskan hål på hinnan så att vattnet gick och sen kom krystvärkarna. Efter att de hade börjat tog det endast 21 minuter tills våran lilla dotter Wilma föddes. Hon vägde 3414 g och var 50,5 cm lång.
Det jobbigaste med förlossningen var öppningsskedet och att det gjorde så himla ont i ryggen. Det bästa var att äntligen få se sin lilla dotter. Direkt efter att hon kom ut så släppte smärta, de var helt otroligt! Hon var så söt och underbar.
Min älskade sambo och Wilmas pappa fanns vid min sida under hela förlossningen och var ett otroligt stöd. Fick nog lite ont i handen och nacken under den dagen…*tack för att du fanns där gubben.. * Jag ÄLSKAR dig och våran underbara dotter Wilma!
På kvällen den 19 juni var jag så less på att vara gravid och gå och vänta på att värkarna skulle sätta igång så vi bestämde oss för att ta en lång promenad. Vi gick nog i cirka 1,5 timme och sedan när vi kom hem så satte värkarna igång. Den första värken kom den 20 juni kl.00.05. När jag precis hade lagt mig i sängen helt slut och såg fram emot att få sova lite. I början var värkarna inte speciellt regelbundna de kom med 8-11 minuters mellanrum. Under natten tog jag mig ett varmt bad och det var väldigt skönt att ligga där. Var dock väldigt trött, men de gick inte att sova. Klockan 04.00 var det 5 minuter mellan värkarna och då ringde jag till förlossningen. De sa att det bara vara att komma in om jag ville. Så då bar det av till Sunderby Sjukhus. När vi väl var där fick jag göra en CTG-kurva efter det kollade de hur långt jag hade öppnat mig. Det var inge roligt att göra det för värkarna hade börjat göra väldigt ont och hade svårt att ligga stilla under den tiden. Sedan visade det sig att jag bara vara öppen 2 cm så jag fick fara hem. Detta eftersom de ville att man skulle ha öppnat sig 4 cm innan man fick stanna på förlossningen. Barnmorskan ville att jag skulle fara hem och ta det lugnt och försöka sova lite, eftersom jag inte hade gjort det sen dagen innan. Jag fick sömn- och värktabletter och blev hemskickad. De kändes hemskt att behöva åka hem igen, men vad kunde man göra. Det blev dock inte så mycket sovande eftersom värkarna fortfarande kändes och sömntabletterna hjälpte inte ett dugg. Sen vi kom hem tills omkring ett tiden låg jag i badkaret hemma och försökte ta det lugnt. Vid ettiden på dagen var det 3 minuter mellan värkarna. Då ringde jag till förlossningen igen. De sa att det bara var att komma in. Men jag var lite hungrig nu efter alla värkar så jag väckte min sambo som jag beordrat att ta och sova lite se vi kommit hem från förlossningen så att inte han också skulle vara helt slut. Jag bad älsklingen laga något att äta och sedan sa jag att vi skulle fara in. Men det blev inte av att äta något när maten väl var klar så gjorde värkarna så himla ont så jag kunde inte. Var bara att ställa maten åt sidan och åka in! Det kändes verkligen som att det tog evigheter att hämta bilen och sedan ta sig till förlossningen. Vi kom dit kl.13.30 och då fick jag göra en CTG-kurva till. Efteråt kollade de hur mycket jag hade öppnat mig, det var 5-6 cm. Det hade hänt lite när jag var hemma med andra ord. Sedan fick vi ett rum och de visade mig hur man använde lustgasen. Sedan var det bara att vara på rummet och kämpa på. Efter någon timme ville de att jag skulle ta ett bad, vilket inte kändes speciellt lockande eftersom man inte hade någon lustgas där inne. Jag tyckte att det gjorde nog ont att gå på toaletten utan den. Men min barnmorska övertalade mig att göra det och hon sa att de kunde ta hål på hinnan så att vattnet skulle gå efter att jag hade badat klart. Det var verkligen inte skönt att ligga där i badet, vet inte hur länge jag låg där men det kändes som ett bra tag. När vi kom tillbaka till rummet så hade jag jätte ont i ryggen så min barnmorska rekommenderade att jag skulle pröva sterila kvaddlar. Det är sterilt vatten som man sprutar in under huden så att de ska bedöva lite. Bedövningen håller i 1-2 timmar. De sprutade in det på 6 olika ställen i ryggen och det gjorde VÄLDIGT ont. Min sambo sa att jag skrek mer när jag fick de sterila kvaddlarna än när Wilma föddes.och de hjälpte väl inte så jätte mycket. Smärtan i ryggen blev lite mindre fast direkt efter att jag hade fått det så började det trycka otroligt mycket neråt. Då tog barnmorskan hål på hinnan så att vattnet gick och sen kom krystvärkarna. Efter att de hade börjat tog det endast 21 minuter tills våran lilla dotter Wilma föddes. Hon vägde 3414 g och var 50,5 cm lång.
Det jobbigaste med förlossningen var öppningsskedet och att det gjorde så himla ont i ryggen. Det bästa var att äntligen få se sin lilla dotter. Direkt efter att hon kom ut så släppte smärta, de var helt otroligt! Hon var så söt och underbar.
Min älskade sambo och Wilmas pappa fanns vid min sida under hela förlossningen och var ett otroligt stöd. Fick nog lite ont i handen och nacken under den dagen…*tack för att du fanns där gubben.. * Jag ÄLSKAR dig och våran underbara dotter Wilma!
Kommentarer
Trackback