Annorlunda

Satt och kikade lite på gamla skoluppgifter och snubblade över en dikt som jag skrev för ca 2 år sedan efter att ha läst en självbiografi om en om en kvinna som berättar hur det är att leva med autism. I ett försök att göra min redovisning bättre skrev jag denna utifrån vad boken berättar.

Annorlunda

Kroppen rör sig i en skuttande gång.

Armbågarna är nästan jämt i axelhöjd

Händerna har krampaktigt utseende

Konstiga kroppsrörelser yttrar sig

Sitter på händerna för att de inte ska hitta på något dumt

Rädd för att göra något galet utan att veta varför det var galet

 

 

Kan inte se dig i ögonen

För om då når inte orden öronen

Minnet är bra och rutiner är viktiga

Men hälsar inte på dig om du går förbi

Förstår inte ironi och känner ingen empati

Det som många inte tänker på i vardagen

Är att leva  ”normalt” kräver mycket ansträngning

 

 

Lyckligare ensam

Skriker när någon kommer för nära

Gråter inte vid kroppsskada

Lär saker utantill och vill ha rutiner

Får inte bli störd vid måltid

Vill alltid kunna veta vad som ska hända

Så länge allt går som planerat går det bra

 

 

Röster i luften som kritiserar

”Åh bara jag hör din röst får jag lust att slå dig på käften!”

”Du är annorlunda”

Skulle kunna förstå kritiken bättre om den uttrycktes annorlunda

Kan tycka om några få människor utan att vara så ofta och nära ihop med dem

Att ha ett jobb att gå till betyder en plats i samhället

Bokstavlig uppfattning av det som sägs

Önskar mer tolerans i världen

 

 

Vad är viktigast?

Att fungera halvbra i ”samhället” eller att vara lycklig och tillfreds inuti sig själv?

Kunskap är ingen börda

Tolerans kostar ingenting

Mångfald är inte farligt

 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback