Novas förlossning
På kvällen den 16 augusti ca kl.19.00 började mina förvärkar åter igen bli någorlunda regelbundna. Det var ca 6-7 minuter mellan dem. Var nu inne på 7 dagen med förvärkar därför tänkte inte speciellt mycket mer på det. Men eftersom min sambo var på jobbet och Wilma låg och sov hade jag inte speciellt mycket mer för mig så jag satt och klockade dem för att ha något att göra. Vid det här laget var de inte speciellt onda men i alla fall regelbundna.
Min sambo kom hem vid 22.30 och hade fortfarande inte börjat misstänka att de kanske var dags nu. Vi satt och pratade ett tag och sedan gick vi och la oss eftersom klockan började bli lite mycket och Wilma stiger upp vid 06.00 på morgonen. Älsklingen somnade snabbt men själv kunde jag inte sova, kände hur förvärkarna kom hela tiden och vid det här laget hade de börjat kännas lite mera. Vid 23.30 vaknade Wilma och kom och la sig med oss. Låg kvar i sängen till klockan var kring tolv, sedan steg jag upp så jag inte skulle väcka Wilma. Gick och tog två Panodil och gick sedan och la mig i Wilmas rum i hopp om att få sova lite. Låg där i ca 1 timme innan jag bestämde mig för att ta mig ett bad och se om de skulle lugna ner sig lite. Låg i badet till 02.30. Då kom värkarna med 5 min mellanrum och var rätt kraftiga fast jag låg i badet. Då började jag misstänka att nu så kanske det var på gång ändå.
Efter att jag stigit upp ur badet och tagit mig en dusch bestämde jag mig för att de var dags att ringa och väcka mina föräldrar. Det skulle ta ett tag för dem att ta sig hit och jag ville vara på den säkra sidan. Vid 03.00 ringde jag till dem, mamma svarade efter en signal hon var tydligen vaken och blev inte speciellt förvånad över att jag ringde. De skulle göra sig i ordning och komma. Jag lät min sambo sova tills klockan var 03.30 innan jag väckte honom och sa att jag hade ringt mina föräldrar och att de var på väg. Han var trött och trodde först att jag ringt dem i onödan, hade ju som sagt haft en hel del onda förvärkar dagarna innan.
Under tiden vi väntade på mina föräldrar packade vi klart BB- väskan. Värkarna kom tätare och blev kraftigare och de kom varje 3-4 minut. Mamma, pappa och min lillasyster kom vid 04.30 tiden och då bestämde vi oss för att de var dags att åka in. Jag tog och ringde till förlossningen och de sa att det bara var att komma in. Min älskade sambo tänkte hämta bilen men jag bestämde mig för att jag ville promenera till bilen i hopp om att de skulle hända lite mer. Detta eftersom jag inte ville komma till förlossningen och sedan bli hemskickad för att jag inte öppnat mig nog.
Väl vid sjukhuset parkerade vi bilen och gick mot akutmottagningen och sedan hela vägen till förlossningen. Vi var framme vid förlossningen kl. 05.00 och då fick vi göra CTG. Hade vid det här laget 3-4 värkar på 10 minuter. Efter CTG skulle barnmorskan känna hur mycket jag öppnat mig. Var verkligen nervös över att behöva få åka hem igen, hade ändå så pass ont tyckte jag. Visade sig att jag var öppen 4 cm. Det kändes väldigt skönt att höra. Just vid det här laget är vi helt ensamma på förlossningen. Efter detta blir vi visade till ett förlossnings rum och det visade sig bli samma som vi hade när Wilma föddes. Vilket sammanträffande!
Sedan sätter barnmorskan en kanyl i handen på mig eftersom jag ska få penicillin i ett dropp mot GBS bakterien som jag haft under min graviditet. Sedan går jag och tar ett bad. Jag ligger i badet i ca 1,5 timme innan jag känner att de börjar bli dags att stiga upp. Då är det också skiftbyte och jag får träffa våran nya barnmorska. Efter det lyssnar barnmorskan på fosterljuden och jag passar på att äta lite frukost. Klockan 07.41 har jag öppnat mig 5 cm, hade hoppats på mer men de hade ju gått framåt lite grann. Får reda på att min modermun är riktad kraftigt bakåt, vilket inte sa mig speciellt mycket i det läget, och att huvudet fortfarande står rätt så högt upp. Barnmorskan kör sedan en till CTG-kurva och jag får Bencyl PC genom dropp på grund av. Klockan 08.30 kopplas CTG:n bort och jag tar och promenerar lite i korridoren med droppställningen och en gåvagn eller vad man nu kallar dem. Promenerar i ca 1 timme tills allt dropp gått i kroppen och nu känner jag att de börjar bli dags för lustgas. Klockan 09.30 får jag börja andas lustgas och samtidigt tar barnmorskan och lyssnar på fosterljuden. Försöker ta alla värkar stående. Sedan klockan 10.15 har jag öppnat mig 6 cm, kändes som att de går väldigt sakta. Barnmorskan försöker dra lite i modermunnen för att den ska rikta sig lite mer centralt. Vilket gjorde väldigt ont! Hon lyssnar sedan på fosterljuden igen och föreslår att jag kan ta en dusch i smärtstillande syfte. Vilket jag bestämmer mig för att göra, allt för att få det hela att gå lite fortare. Klockan 10.50 kommer jag ut ur dusch. Värkarna hade blivit lite tätare där inne och kände att jag ville ha tillgång till lustgasen igen.
Fram tills nu kände jag mig väldigt lugn och avslappnad. Kunde andas igenom värkarna och kände mig ganska pigg och glad emellan dem. Väldigt motiverad över att vi snart ska få se våran nya lilla familjemedlem. Väl ute ur duschen pratar jag och Lars om att kanske framåt kvällen har vi våran älskling hos oss. Vi tyckte båda två att de skulle vara synd att vi inte skulle få ha barnmorskan vi hade nu under själva förlossningen eftersom de var skiftbyte kl. 13.00 och det kändes som att de var ett bra tag kvar. Klockan 11.14 vill barnmorskan se om de hänt något med tanke på att värkarna blivit starkare och kommer allt tätare, men var fortfarande bara öppen 6 cm och huvudet ligget fortfarande långt uppe, ovan spinae. Kändes verkligen inte roligt att få det beskedet, men de är bara att fortsätta kämpa på. Ännu är värkarna inte helt olidliga.
Klockan 11.40 tycker jag att de trycker på otroligt mycket neråt, barnmorskan kopplas CTG igen. Sedan klockan 11.56 är de svårt att få en bra registrering med CTG:n för att värkarna blivit otroligt täta. Barnmorskan bestämmer sig för att ta hål på hinnorna. Inget synligt fostervatten syns när hon gör detta vilket verkade förvåna henne lite. De stoppar STAN och känner att jag fortfarande bara är öppen 6 cm. Vid denna tidpunkt blir förlossningen hemsk enligt mig. Värkarna kommer med bara några sekunders mellanrum och jag hinner inte hämta mig mellan dem. Lustgasen känns inte som att den har någon större effekt och jag smärtan är så stark att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Klockan 12.15 får man knappt någon signal från STAN och stoppar därför en ny skalp. När de gör detta drar de även i modermunnen för att den ska vända sig åt rätt håll. Detta gjorde otroligt ont, går inte att beskriva. De följande minuterna kändes väldigt långa och blev förvånad efteråt när jag fick reda på att det var så kort stund som gick. Klockan 12.30 är jag öppen 10 cm och får lov att börja krysta. Klockan 12.36 föds våran dotter Nova i framstupa kronbjudning med ena handen vid halsen. Hon skriker direkt! Nova föddes på enbart 2 krystvärkar och hon vägde 3505g och var 51 cm lång. Öppnade mig med andra ord 4 cm på en halvtimme och som barnmorskan beskrev åt mig efteråt så ramlade Nova i princip ner på bäckenbotten och de var därför de gjorde så otroligt ont, det gick helt enkelt så snabbt, för snabbt enligt mig! I slutet av förlossningen kändes det som att jag hade en enda lång värk som varade i en halvtimme.
Jag tyckte att denna förlossning var jobbigare än Wilmas, på grund av att de gick alldeles för fort i slutet. Värkarna kom i ett och de kändes inte riktigt som att man hade någon kontroll över situationen. Det gjorde otroligt ont, men direkt Nova kom ut släppte smärtan. Var nog mycket jobbigare för min sambo också att se mig ha så pass ont, för måste väl erkänna att jag skrek mycket mer denna gång...En rolig sak med är att Wilma och Nova är födda i samma förlossningsrum och sedan på BB fick vi samma rum också...Vilket sammanträffande!
Har nu världens underbaraste familj bestående av min älskade sambo och våra två döttrar Wilma och Nova.